16.10.2014

Angående "När jag gick på mammaledigt fick jag plötsligt mycket tid över för att måla".

Det är på inget sätt en lögn. Men kanske inte en så nyanserad sanning.

Skulle det inte varit för mammaledigheten, så skulle jag aldrig haft tid eller energi att ta upp målandet igen. Så var det verkligen. När jag gick på ledigt, så var det första gången sedan jag var omkring 15 år, som jag inte hade en heltidssyssla plus en eller flera extraarbeten eller -studier samtidigt. Jag har alltid varit bra på att köra på för fullt.

Vår son kom för tidigt och första tiden var tuff med massor av oro, sjukhusbesök och praktisk taget ingen sömn. Då var jag glad bara jag fick kläder på mig på dagen. Men efter några månader så hade saker och ting stabiliserat sig, vardagen flöt på bättre och jag lade många andra ”måsten” åt sidan och tog det lugnt. Då fanns plötsligt tiden! Tid att fundera och tid att hitta den kreativa lusten. Lillen sov flera gånger per dag och jag kunde då passa på att måla.

Nu är han snart ett och ett halvt år. Och saker och ting har igen börjat förändras. Han sover mindre och kräver mer. Vissa dagar funkar allting jättebra. Andra dagar håller jag på bli tokig och får ingenting gjort. Och så får det vara. För att få tiden att räcka till så prioriterar jag bort saker, just nu är det träningen som fått stryka på foten. Jag ser till att han får träffa andra barn och människor några gånger i veckan (det behöver även jag!) men utöver det har vi inga schemalagda aktiviteter så som mammagruppträffar eller babysim eller -sång. En viktig faktor är att han har tillgång till både mor- och farföräldrar på Åland, som gärna passar honom nu och då. Det gör en enorm skillnad. 

Jag ville bara ge några nyanser till citatet i tidningen (dagens Nya Åland). Det finns så många föräldrar där ute som går på knäna, jag vill inte strö något dumt salt i såren på dem med någon rosenskimrande fantasibild.

På bilden har jag just plockat upp honom ur vagnen efter vilan och han har rymt iväg ut på altanen.